BFF? Men hur förblir man det?

Häromdagen lyssnade jag en liten stund på P1, du vet, den där pratkanalen på radion? Det var en snubbe som pratade om att gå i terapi. Just det, hela programmet handlade om vänskap. Så var det! Det handlade om ensamma människor som hade hittat varandra på nätet, och så var det någon som hade gjort en app för att man skulle hitta nya vänner. Lite sött, tyckte jag. Men hur som helst. Det var en snubbe där som pratade om att man kan gå i terapi med sina vänner, om man behövde det. Lite dyr vänskap, om man så säger. I vilket fall, det var ingen dum idé. Alls.

Maria Montazami och hennes BFF

Jag kom att tänka på Maria Montazami, som hade en hel TV-serie om henne och hennes BFF = Best Friends Forever. Och sedan efter att TV-serien var slut, berättade hon att hon "gjort slut" med sin BFF. Hahaha. Vaddå "forever"? Men så här är det ju. Man tror att det här är ens bästa vän "forever", och så blir det inte så. Men man kanske kan göra något åt att det inte är "forever" – och kanske gå i terapi...?

Tänk att få reda ut "allt"

Tänk om man kunde gå i terapi med sin bästa kompis? Så sitter man i en skön fåtölj, med en terapeut och så henne då, som man egentligen är jättearg på, eller bara lite småsur över. "Du sa så här, och du kränkte mig", eller "Du tog min crush ifrån mig", eller "Du låg med min man" (varning, varning, red alert)! Så reder terapeuten ut allt åt en, och så vinner man tillbaka sin BFF, och låter mannen inse vilken duschbag han är.... Jag tror att fler skulle kunna tänka sig det alternativet. Jag menar, män kommer och går (faktum). Har man barn, växer de ifrån en och varken vill hänga med sin morsa, eller själv vill man inte jämt vara mamma åt dem, men ens vänner kan ju faktiskt vara kvar. Eller hur?

23 jul 2017